Vi börjar med när vi gick rundor i Hanoi innan vi skulle med bussen. Vi hade massa Vietnamska pengar (som inte går att växla i andra länder) över som vi verkligen ville ha växlat istället för att vara tvungen att kasta dom. Men alla, verkligen alla banker var stängda (semester inför nyår). Sen skulle vi äta lite innan bussen för vem vet när det blir mat nästa gång. Men även där, alla restauranger var stängda. Alla. Eller vi hitta ett litet snuskigt café som hade en svindyr och äcklig lasagne... Blev dessutom inte direkt mätta men sen var det dags att springa tillbaka till hotellet. Bussen skulle komma närsom. Efter 45 minuter bad jag receptionen ringa numret jag fått som man skulle ringa om det var något. Skulle bara höra så den var påväg. Men då säger hon att det numret finns inte. Och galna blir vi så jag sätter fart dit där vi köpte biljetterna. Långt som fan och hade knappt något hopp om att där skulle vara öppet. Varför skulle han ha öppet om ingen annan stans? Men jo andfådd kom jag inspringande och fråga vafan bussen blev av och vad det var för jäkla hittepå nummer. Han ringde något annat nummet och sa sen att den skulle vara där inom 10 minuter. Så jag rusar tillbaka och när jag närmar mig ser jag Emelie asar ut våra väskor och upp på en moppe. Sluta med att vi fick springa (!!) bakom han med våra jävla ton tunga väskor på ryggen. Sen någon km bort kom sen en annan liten buss och hämta upp och för att köra oss till den stora bussen. 

Kortaste och smalaste sätena. Lycklig är jag som fick plats nere så jag kunde sträcka ut benen på golvet. Annars låg man verkligen helt ihop krypen. Bussen börja rulla och vi båda somna. 

Men vi vakna ganska snabbt av att den stod stilla vid vägen. Hoppa ut och kissa bland buskarna och såg att dom lasta massa stolar på taket. Jaja in igen och sov sen vakna man igen av att den stod stilla. Men nytt ställe. Hoppa ut och in i buskarna igen och såg dom lasta på apelsinträd på taket på bussen. Jaha skulle hela Vietnam med till Laos? In igen och somna. Vakna igen av att den stod stilla. Så höll de på ganska länge, eller typ hela natten. Varje gång man vakna stod den stilla iallafall. Kändes inte som man kom någonstans. Tappa nästan hoppet om att vi skulle komma fram. Och våra magar höll på att kurra ihjäl. Vips så vakna man av att det var ljus ute och vi skulle ur bussen för att få stämplat passet och betala visum för att komma in i Laos??? What. Men vet ni, det gick bra att betala med vietnamnska pengar och summan för oss båda blev EXAKT det vi hade. Inte en krona över. Alltså vilken jävla tur!!! Tänk så hade vi stannat på natten och köpt mat, då hade inte en av oss kommit över gränsen. Asså ödet. Efter traskat rundor där i lera och regn i bara flippflopps somna vi gott på bussen igen. Några timmar senare stannar dom för mat. Man får alltså äta. Och vi har inte en krona. Vi satt där på en stol och titta på varandra. Inte ofta man är i en situation utan en enda krona när man är helt utsvulten. Inte ätit på drygt 20 timmar. Tillslut gick jag fram och fråga en kille efter 2 dollar att låna så vi kunde köpa oss varsin kopp nudlar. Mätta något litet iallafall. Somna om, nöjda. Någon timme senare var vi framme. Då solen även börja gå ner igen. Tog 25 timmar ganska så exakt. Men nu undrar då vi. Hur kan man sova i 20 timmar som vi gjort på denna bussresan? Såfort man stängt ögonen så har man somnat. Utan sömnpiller. Helt galet men tiden har gått snabbt iallafall :) 

Nu har vi checkat in på ett hostel i Vientiane i Laos. Huvudstaden. Ikväll firar dom det Vietnamska nyåret och då bjuder dom på mat och sen fri vodka mellan 22.00-00.00. Haha låter som det kan bli galet. Men vilar man för mycket som vi gjort nu senaste dygnet så blir man ju bara tröttare. Så om vi pallar med en galen natt vet vi nog inte riktigt själva ännu....