Nu fick vi verkligen en sådan buss jag skrev om häromdagen. Hård. Trång. Skumpig. Smutsig. Vi tog vars 2 säte längst bak och somna. Men man vakna hela tiden. De skumpa så man nästan trilla av sätet. Vägarna här är 95% sand och sten. Och gissa om det rök in grus hela tiden. Ett tag gick det på massa asiater med munskydd. Förstår att dom har det när dom kör moppe osv men på bussen?? Men sen koppla varför när man knappt kunde andas. Jag tog tillslut min ögonmask (som man har när man sover) och satte över näsa och mun. Fy katten. När vi sen var framme i Phnom Peng 8 timmar senare såg man hur smutsiga vi var. Min ryggsäck som legat underst var helt brun. Lika så hela vi. Vi såg inte lika bleka ut i ansiktet haha. 

I Phnom peng skulle vi bara byta buss. En glass senare så hoppa vi på en hårdare men renare buss. Man längtar verkligen bara efter alla pauser. Man behöver verkligen en paus, från att inte göra någonting. Men dessa säten är inte gjorda för någon levande människa. Benen får inte plats. Man sitter rak i ryggen, värre än på en kungamiddag och rumpan domnar bort.

Vi fick iallafall se en massa andra fattiga städer på vägen. Det går inte att föreställa sig att bo som dom gör här. Asfalt vet dom knappt vad det är, står i sina små stånd och säljer och rusar fram på sina mopeder från 1800-talet. 

Efter 5 timmar var vi framme. Det här kan vi lova, att det var den värsta sträckan vi gjort på resan. Att åka buss så länge, över 12 timmar, på dagtid är fan hemskt!!!!! Men nu är vi framme, tog in på ett hostel. 3 dollar per natt. Hur sjukt är inte det då? Även om vi delar rum med ca 15 andra så duger det. Här är pool, bar som just nu är i full gång med sjukt mycket folk runt om som kör beer pong och alla möjliga spel. Men trötta vi ska väl strax krypa in i våra kojor.